När Donald Trump genomförde sitt statsbesök i Storbritannien så träffade han inte bara kungahuset och premiärministern. Han passade även på att besöka Brexit-generalen Nigel Farrage. Trump var dessutom väldigt tydlig med att det låg ett fördelaktigt förslag om handel länderna emellan på bordet.
På det här viset bekräftar den amerikanske presidenten det brittiska folkets önskan om att lämna EU, samt att han uppmuntrar politikerna att lämna den skyddande tillvaron. Och han gör det i samband med 75-årsjubileet av D-dagen, när de allierade påbörjade befriandet av Europa under andra världskriget. Det blir tämligen symboliskt.
I själva verket är EU-samarbetet en dålig affär för Storbritannien. Utanför EU så kan de förhandla till sig vilka avtal de vill med andra länder, redan hos de gamla grannarna i samväldet finns det många intressanta kandidater, som Kanada, Australien, Indien etc. Därutöver väntar USA, Japan, Korea, Kina etc, och de europeiska länderna som även i framtiden kommer att vilja handla med Storbritannien.
Britterna kan snart själva formulera sina avtal, utan att gå via EU, där allt ska anpassas för att passa de övriga länderna. De stora förlorarna på Brexit, när dammet väl har lagt sig är EU. Och detta känner ledarskapet i Bryssel självklart till. Därför sliter de med näbbar och klor för att hindra Storbritannien att lämna unionen. Risken finns dessutom att fler länder följer efter.
USA å andra sidan har ingen nytta av ett starkt EU, de vill gärna fortsätta att vara den ledande ekonomin. Och vi i Europa, vi kan likväl fortsätta att addera våra räkenskaper om vi vill. Vi är och förblir en region – oavsett om den är politisk eller blott geografisk.
Europa faller inte med EU. Ekonomiskt sett är Europa tvåa efter USA, och om vi betraktar Kinas våndor så kommer vi förmodligen att behålla vår position.
Och när hela EU en dag faller, så kan alla länder skräddarsy sina avtal optimalt, samt anpassa sin handels-, valuta-, finans- och utrikespolitik på bästa möjliga sätt, och då kanske vi till och med blir nr 1.
