Två år i Limbo

Sprid!

Sverige kommer förmodligen att under de två kommande åren befinna sig i ett politiskt vakuum. Dels har vi en handlingsförlamad regering utan mandat i riksdagen, och dels har vi en opposition som inte vill ta makten då de inser att de inte hinner städa upp under de två återstående åren, och följdaktligen kommer att ha sämre utgångspunkt inför valet 2018.

Grundproblemet är Sverigedemokraterna. Inget av de två traditionella politiska blocken vill egentligen stödja sig på dem, med rädsla för att brunmålas och utpekas som rasister. SD har ju som bekant sina rötter i den svenska vit-makt-rörelsen som växte fram under 1980-talet.

Samtidigt har SD:s restriktiva flyktingpolitik blivit allt mer accepterat. Europas länder inför gränskontroller och börjar till och med att utvisa migranter. Vi kan nog vara ganska säkra på att det här tillståndet blir permanent, oavsett vad politikerna säger. Det kommer att bli en enorm logistisk utmaning att utvisa uppemot 80 000 människor. Och medan man ägnar sig åt detta finns det knappast mandat att släppa in ännu fler. Samt att vi kommer att ha en del riktigt tuffa integrationsproblem runt om i landet.

Alliansen kan inte heller regera med passivt stöd av SD – utan Centern. Rösterna räcker inte till för att skapa en majoritet i riksdagen om inte C är med.

Det verkar som om C har odlat fram en långt mer frikostig flyktingpolitik än alliansen i övrigt. Och under de här förutsättningarna blir det svårt att återbilda alliansen, eftersom flyktingkrisen är den viktigaste frågan i dagsläget.

Därför kommer Sverige förmodligen att befinna sig i ett politiskt limbo i två år. Såvida inte alliansen återuppstår med ett enat budskap i flyktingfrågan. Ett budskap som dessutom bör ha folklig förankring.

Vad de rödgröna och alliansen glömmer är att politik faktiskt handlar om att regera. Och den som inte vill regera har inget i riksdagen att göra.

Det finns i dagsläget bara ett parti som förhandlar fram och tillbaka och vill ta stafettpinnen, och det är SD. Och tyvärr är det så att folket med stor sannolikhet kommer att belöna dem inför nästa val. Därför finns en stor risk att all den politiska taktiken kommer att resultera i en ännu större uppförsbacke för de etablerade partierna.