Uppe i pyramidens topp

Uppe i pyramidens topp 1

De flesta av oss är medvetna om att många av produkterna i butikshyllorna är producerade av stora internationella företag. Vi köper lite skamset amerikanska läskedrycker, frukostflingor och blöjor. Vad vi kanske inte tänker på är att även de här storföretagen ingår i andra ännu större företag. Pepsico exempelvis, de tillverkar inte bara Pepsi Cola, utan äger även chipsmärket Lays, Tropicana juice, Quaker och mycket mer.

Det är egentligen ett fåtal företag som äger alla varumärken som vi ser i affärerna. Konkurrensen som utmärker vår kapitalistiska livsstil är kanske inte så tydlig när vi känner till ägarstrukturerna. Det liknar mer något slags monopol. Ska vi verkligen ta oss ur storföretags-djungeln så hänvisas vi till lokalproducerat och inhemskt.

Vad som framstår som ännu märkligare är att även de stora multinationella företagen ägs av andra ännu mäktigare företag. Om vi tittar på aktörer som Pepsico, Coca Cola, Microsoft och Google/Alphabet, som borde vara konkurrenter, så ser vi att några få investmentbolag i sin tur äger dem.

Jag vill inte framstå som foliehatten med det stora avslöjandet, andra har gjort det före mig, och det är lätt att hitta ägarstrukturer på exempelvis Yahoo Finance. Efter en halvtimmes efterforskningar så inser vi att två investmentbolag äger nästan allt i hela världen. Och det handlar inte bara om mat och teknik, utan även om mediciner, jordbruksprodukter, mediebolag osv.

Vad betyder det här för vårt samhälle? Att ägarstrukturerna koncentrerats så oerhört? Hur påverkar detta våra liv, politiken och ekonomin?