USA, politiken, presidentvalet och framtiden

Den som följt USA-valet under en tid märker att de bägge stora partiernas aggregerade åsikter inte räcker hela vägen fram. Det som förenar många amerikaner är tanken om låg statlig inblandning, och stor personlig frihet. Och dessa tankar behöver inte nödvändigtvis paras ihop med religion, nymoralism, abortmotstånd eller överdriven patriotism som hos republikanerna. Eller med demokraternas sociala ingenjörskonst, progressiva skatteskalor etc.

Vart ska alla dessa väljare vända sig? Givetvis finns det enstaka politiker som företräder dessa värden som t.ex Ron Paul, libertarianska partiet eller konstitutionella partiet, men dessa krafter är alltför svaga för att skapa verklig förändring. Politiker som avviker från de gängse mönstren utsätts dessutom ofta för häcklande kommentarer eller förtalskampanjer, och blir effektivt bortmotade av de större partiernas valapparater. De amerikanska libertarianerna måste skaffa sig mäktiga allierade, mer pengar, och nå utanför den smala intellektuella fållan där de nu befinner sig.

Oavsett om dessa frihetliga krafter lyfts fram eller ej, så utgör de USAs ursprungliga gnista, och delar av tankarna blandas in i de stora partiernas budskap. Och därför blir det svårt för mig, som företräder det ursprungliga amerikanska budskapet, att ta ställning i detta val. Jag har vacklat fram och tillbaka många gånger, men bestämde mig slutligen för Obama, eftersom han förmodligen är den som kan skapa förändring här och nu.

Hur kommer den nya presidenten att agera, vad blir hans första steg, vilka ska ingå i hans stab? Frågorna haglar i medierna. Många oroar sig för finanskrisen, och gissar att det kommer att behövas fler paket, mer stöd för att få Amerika på fötter. Samtidigt lider landet av ett stort underskott, och driver omåttligt dyra krig i Irak och Afghanistan, och hyser en gigantisk militärapparat med baser runt om i världen. Om irakkriget avvecklas och soldaternas tas hem så sparas givetvis pengar, men det ska mycket mer till för att få landet på fötter.

Amerikanerna var tidiga med att skapa ett modernt vägnät, motorvägar, broar, viadukter etc, vilket paradoxalt nog innebär att stora delar av infrastrukturen idag är föråldrad. En kvalificerad gissning är att Obama kommer att dra igång en stor upprustning, som iof kommer att kosta pengar, men även bidra till jobb och utveckling.

Det kommer dessutom att ge honom förtroende från arbetarklassen, och arbetet kan mycket väl kombineras med klimatpolitiken, där tåg och rälsburen trafik också lyfts fram. Två, eller till och med tre flugor i samma smäll. Allt det här måste ändå göras förr eller senare, den som förpackar det snyggt, och presenterar det i form av en räddningsplan för Amerika kommer förmodligen att lyckas.

Tillbaka till militären och krigen. Det finns en fara med den amerikanska patriotismen, och att landet fortsätter i samma gamla vanliga mönster som under kalla kriget, med interventioner och klåfingrighet. Krig, patriotism och försvar får inte bli den kraft som förenar medborgarna. Vi har sett förödande exempel på detta under historiens gång, som i t.ex Tyskland, där krig och militärism förenar de tyska staterna, och slutligen resulterar i fullkomlig katastrof under Hitler.

Nationalism och imperialism är inte vägen till framgång; ett land kan i vårt globaliserade tidevarv inte byggas på dessa värden. De riskerar att bli hatade och isolerade, som under åren med Bush. USA bör tänka om och radikalt ändra sin utrikespolitik, fjärma sig från det kalla kriget, och verka som ett exempel på framgång, men inte lägga sig i. Detta har Obama också tydliggjort i sina tal, och nu ska vi se om han kan leverera.

Vad gäller den amerikanska sjukvården finns det mycket att säga, från att ha varit enomt framgångsrik och inspirerat hela världen dras den nu med stora problem vad gäller kostnader och tillgänglighet. Debatten här hemma har varit mycket förenklad, man skyller på det privata vårdsystemet, om det skulle förstatligas som i Europa vore allt frid och fröjd. Men det är inte hela sanningen. USAs vård är redan idag till stora delar förstatligad/subventionerad.

Närmare 28% av amerikanerna har statlig sjukvårdsförsäkring, ca 60% har försäkring via arbetsgivaren. Mycket av problemen är av administrativ natur, samt tvetydigheter mellan vårdinrättningarna och försäkringsbolagen, byråkrati, samt ökade kostnader. Min gissning är att Obama inte lyckas att reda ut problemen i vården, han kommer att fortsätta att lappa och laga, med resultatet att det blir ännu mer byråkratiserat, krångligare och ineffektivt. För att återuppbygga vården krävs tid och trygg ekonomi, Obama lider brist på bägge förutsättningarna.

Vad gäller Obamas skattesänkningar för medelklassen blir det förmodligen också problem. Förmodligen kommer det inte att finnas särskilt stort utrymme för detta. Förslaget är tillika impopulärt, ty det liknar europas progressiva skatteskalor alltför mycket, något som inte passar med den amerikanska synen på rättvisa. Folk är också oroliga för var linjen ska dras, vem klassificeras som rik respektive fattig?

Synen på integritet och personlig frihet kommer att lyftas fram på dagordningen, vi kan hoppas att Obama drar ett streck över USA Patriot Act, undantagslagarna som togs fram efter den 11 sept, samt Guantanamo bay-eländet. Allt detta har vuxit till en svulst i den amerikanska samhällskroppen med systertumörer i andra länder, som t.ex FRA-lagen i Sverige. Gissningsvis kommer den nya administrationen inte att ta bort allt, dåliga lagar tenderar att bli seglivade, men man kan alltid hoppas.

Och slutligen regleringar, inblandning i ekonomi och finansmarknaden; där kan vi inte hoppas på mycket. Det var trots allt demokraten Clinton som skärpte Community Reinvestmet Act, lagar som tvingar banker att ge bolån till folk utan pengar, vilket var den primära orsaken till finanskrisen. Förmodligen kommer vi att få se liknande klåfingrighet från Obama, och det gäller även begränsningar för frihandel etc. Vi kan bara hoppas att demokraterna lärt av sina misstag, och inte gör om dem.

Sammanfattningsvis tror jag ändå att det kommer att bli fyra bra år, eller bättre än under Bush. Obama har en helt annan vilja till samtal och diskussion med övriga länder. Givetvis kommer islamister och andra USA-kritiker att testa honom, gissningsvis kommer det att ske attentat eller andra typer av provokationer redan under 2009. Då gäller det att USA har en lugn och samlad president som inte startar hämndlystna kring runt om i världen. Och här har han mitt förtroende.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Finns ingen framtid med denna lögn till system.

    1 ledar system är aldrig demokrati utan är dess motsats.

    Och blir något bättre så blir det bara får några få år för dom i landet, eller för en kortare period.

    30 års helvete och 4 års illusion frihet är det så det ska se ut.?

    Ovettiga människor när ska dom vakna??

    Rackarns rappakalja system , bara en indoktrinerad som köper lögnen om höger och vänster ställer en fråga om presidentval skulle göra någon skillnad osv osv.

    Lev i fred, kärlek ,visdom och hälsa

  2. Mike,

    1-ledarsystem? Senaten, representanthuset, högsta domstolen, har du glömt dem?

    Höger och vänster? Det är ju precis det jag inte talar om?

    Lev i fred, kärlek ,visdom och hälsa – kan jag iof skriva under på!