R-ordet och dess multipla användningsområden

Rasismbegreppet  blev mer etablerat efter andra världskriget och folkmordet på 6 miljoner judar. Något sådant skulle aldrig få hända igen, humanism och allas lika värde gällde från och med nu. Samtidigt lade man försiktigt locket på denna något snåriga fråga. Att prata om ras och etnicitet uppmuntrades inte. Men vad är egentligen rasism? Wikipedia inleder med detta, översatt från engelska:

Rasism är tron på en ras överlägsenhet över en annan, vilket ofta resulterar i diskriminering och fördomar mot människor baserat på deras ras eller etnicitet. Användningen av termen “rasism” faller inte lätt under en enda definition.

Rent spekulativt skulle man kunna diskriminera en person utan att för den skull anse att hon är mindre värd, då faller delvis begreppet rasism, även om det skulle kunna kunna tolkas så utifrån betraktat. Rasism handlar alltså inte bara diskriminering utan det krävs även en specifik bakomliggande tanke om överlägsenhet.

En av mina vänner sade att han föredrar östasiatiska kvinnor, just på grund av deras utseende. En annan sa att svenska kvinnor är de vackraste.

Är detta egentligen ett utslag av rasism? Att väga olika etniska grupper mot varandra samt deras olika företräden?

Personen som säger sig föredra östasiatiska kvinnor slipper förmodligen undan anklagelser om eventuell rasism. Medan den som säger att svenska kvinnor är de vackraste kan bli ifrågasatt, ty de vita kaukasiska folken anses vara förtryckare och kolonialister utifrån vissa vänsterideologier. Man kan bara vara rasist “neråt”, dvs om man nervärderar någon som anses vara potentiellt förtryckt eller nervärderad.

Fast då har man ju redan på förhand gjort upp en värderande skala över folkgrupper, och detta är tillika ett utslag av diskriminering, eller s.k identitetspolitik.

Betänk utnämningen av Nyamko Sabuni till ny ledare för Liberalerna, både svart och kvinna, men några applåder från vänster fick hon inte. Hon hade fel åsikter och hade lierat sig med fel grupp. Rasifiering kommer med ett pris, förutom rätt färg så måste man tillhöra rätt gäng.

Nåväl, rasism har också att göra med diskriminering och våld. Att diskriminera och hota en viss folkgrupp till livet, det är själva originaldefinitionen av rasism. Men våld är ju redan förbjudet i lagen, man får inte mörda eller hota vare sig svarta eller vita. Och statsmakten, dess myndigheter och rättsväsendet får inte heller diskriminera utifrån etnicitet.

Rasism är ett slags dubbelbrott, där den ena halvan av brottet redan är straffvärdigt, exempelvis våld och institutionell särbehandling. Det etniska perspektivet gör brottet värre (dvs den bakomliggande tanken), och det hamnar i en annan kategori.

Däremot tillåts privatpersoner att diskriminera, och vi gör det varje dag, vi släpper inte in vem som helst i våra hem eller vänkretsen, vi gifter oss inte med vem som helst, och vi umgås inte med vem som helst. Vi gör ofta ett omedvetet selektivt urval baserat framförallt på åsikter, temperament, men även utseende.

En person som inte har några svarta vänner och inte umgås med svarta kan svårligen kallas rasist. Vi får ju göra som vi vill. Tankefrihet och fri association råder.

Däremot om vi inte vill anställa utifrån etnicitet, släppa in på restauranger, eller på andra sätt särbehandla – då kan beteendet ifrågasättas. Men det gäller sällan s.k omvänd rasism, om ett företag uppmuntrar anställning av kvinnor, personer med utländsk härkomst, HBTQ-personer – då anses det förtjänstfullt och korrekt, fast det är ju egentligen samma sak. Man premierar utifrån ras, kön, läggning etc, fast det görs i kompensatoriskt syfte, det blir en slags sanktionerad och god diskriminering. Men dock diskriminering.

Därutöver har vi partier och organisationer som vill begränsa invandringen till Sverige och även påbjuda återvandring för vissa migranter. Är inte detta rasism? Inte i strikt mening. Invandring är en politisk fråga, och handlar om budget och infrastruktur i grunden. Man kan vara emot invandring av många olika skäl, rasism är blott ett av alla dessa skäl.

Rasistkortet har emellertid använts flitigt och väl av invandringsförespråkare. Eftersom det anses skamligt att bli kallad rasist så har det varit ett effektivt sätt att lägga locket på debatten. Istället för att diskutera volymer, demografi, kultur, jämställdhet, bostadsfrågan, försörjning, vårdplatser, skolan, språkkunskaper, rättsväsendet osv osv. Allt detta är viktiga parametrar för ett land som tar emot många migranter, och det märker vi inte minst nu, då invandrarna blir allt fler i samhället medan samhällsresurserna befinner sig på gårdagens nivåer.

Rasistiska tillmälen är också något som diskuteras. Att kalla invandrare för förnedrande saker anses av många vara utslag av rasism, trots att vederbörande egentligen inte utfört en handling, utan bara nyttjat hårda ord. Här saknas både den diskriminerande aspekten och våldet, men även ord anses utgöra ett problem i sammanhanget. Därför finns det undantag i lagen om yttrandefrihet gällande hets mot folkgrupp. Och folk kan dömas till böter för olagliga kommentarer i sociala medier, diskussionsforum etc.

Kritikerna menar att det måhända gått för långt. Att jakten på potentiella rasister gått överstyr, och att det börjar närma sig tankeförbud. Och nu ska regeringen utreda ett eventuellt förbud mot rasistiska organisationer. Och då blir ju definitionen av termen åter aktuell, och det kanske kräver en mer väldefinierad begreppsapparat. Lagstiftarnas beslut avvaktas med spänning. Är det här ett steg mot ett bättre och mer jämlikt samhälle, eller en dystopi inspirerat av romanen 1984?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.