Vad kostar politikerna?

Idag körde en lång kortege förbi mig, flera motorcykelpoliser, polisbilar, svarta limousiner, och sist två svarta skåpbilar. En inte helt ovanlig syn i Stockholm, med anledning av att Sverige är ordförandeland i EU, och att vi idag dessutom hade ryskt statsbesök. Och kanske var det Medvedev själv som tittade ut genom de svarttonade rutorna?

Jag tänker mest på vad spektaklet kostar. Förmodligen går enbart resor och transporter loss på en hel förmögenhet, med mina mått mätt i alla fall. Politikerna flyttar någon miljon hit, och någon miljard dit, i de oändliga Excel-arken. Undrar om de tänker på att varenda krona är skapad med svett och ansträngning, motiverad av medborgarnas dröm om att skapa sig en bättre framtid?

Vi betalar mycket skatt. Det finns t.ex kommunalskatt, sociala avgifter, statlig skatt, moms, bensinskatt, alkoholskatt, tobaksskatt, mervärdesskatt, fastighetsskatt, trängselavgifter etc etc. Totalt sett går nästan 50% av lönen till den gemensamma spargrisen, dvs skatt. Vi anförtror en stor del av lönen till våra folkvalda. En betydande del av våra drömmar, eller åtminstone en del av de pengar som skulle förverkliga våra drömmar.

Vi medborgare kan inte alltid vara säkra på att dessa inbetalade slantar används rätt. Givetvis finns det saker som måste lösas gemensamt i ett samhälle; vi kan inte alla vara läkare, poliser och lärare, dessa tjänster har vi enats om att betala tillsammans. För att på ett effektivt sätt låta välfärdsmaskineriet komma alla till del. Men ju större makt staten ges, ju större belopp som hanteras, desto större är risken att pengar används till onödiga saker, som inte når ut till medborgarna.

Ur ett säkerhetsperspektiv hade det förmodligen varit bättre om Medvedev åkt i en slumpvis utvald grå Opel Astra, med någon anonym följebil. Ingen hade lagt märke till honom. Förmodligen är det inte eftersträvansvärt, våra politiker vill synas, de vill färdas i svarta limousiner eskorterade av poliser och allehanda funktionärer. Allt finansierat med våra surt förvärvade slantar. Pengar som skulle kunna gått till nya kläder åt barnen, semesterresor, bättre boende och standard el.dyl.

Vi har vant oss vid att 50% av lönen försvinner, och att pengarna därefter disponeras fritt av våra vänner i de svarta bilarna. Kanske borde vi påminna oss om att slantarna fortfarande är våra, och att de ska användas rätt och med eftertanke. Statsbesöket är bara ett exempel, givetvis förväntas det av oss att vi kan ta emot statsöverhuvuden på ett korrekt sätt, och att det kostar pengar. Men ändå, det svider lite i själ och plånbok när jag ser det här. Och tanken går osökt till forna tiders upphöjda kungligheter, aristokratin – och pöbeln som gapande ser på.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, politiker, EU, statsbesök, Medvedev, skatt, skatter

Dela gärna artikeln
Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments