Valets vinnare och förlorare

Jag har mest tittat på Yougovs undersökningar, eftersom de verkar stämma bäst, då de oftare lyckas filtrera bort skämsfaktorn hos väljare som planerar att lägga sin röst på SD. De erkänner sällan sitt val vid telefonintervjuer, och samma sak gäller förmodligen för uppstickarpartiet Alternativ för Sverige. Vi kan rent utav börja med de här partierna.

Jag bedömer att AfS har en chans att komma in i riksdagen, fältet för övriga tangerar över 4%, och det kan vara AfS som står för ökningen. Och SD kan förmodligen nå upp till 25% kanske lite mer, och blir då största parti.

Socialdemokraterna har ökat lite på sluttampen, men jag skulle kunna tänka mig att det stora missnöjet ändå sköljer över väljarna på valdagen, och S kan hamna under 20%. Mandatperioden har ju varit en fullkomlig katastrof för sossarna.

Vänsterpartiet kommer förmodligen att göra ett bra val, de har gått upp sista tiden, och närmar sig 10%. Att en tiondel av svenskarna vill införa socialism är för mig en gåta, men så ser det ut i nådens år 2018.

Miljöpartiet krymper ordentligt, och kanske hamnar under spärren. De har visat sig vara regeringsodugliga och närmast en fara för rikets styre.

Moderaterna har ökat sista tiden, de kan nå upp till knappt 20%. Folk börjar glömma sveket med decemberöverenskommelsen, att man gav de rödgröna frikort i fyra långa år. Därutöver finns det inte så mycket att välja på för en allmänborgerlig person.

L, C och även KD känns svajiga, och blir allt mindre, de ligger farligt nära 4%-spärren. Och folk vill ju rösta på en vinnare. Något av de små allianspartierna kan tvingas lämna riksdagen.

Om SD blir största parti så går frågan om regeringsbildning ändå inte till Jimmie Åkesson, utan till den partiledare som släpps igenom av riksdagen, de andra partierna kommer utan tvivel att blocka SD. Åkesson kan bara bli statsminister om några andra partier backar upp honom, och detta kan förmodligen bara ske om regeringsbildningen drar ut på tiden, och det uppstår något slags dödläge, där Åkesson blir det enda rimliga alternativet, viket är osannolikt.

Regeringsfrågan kan gå till S eller till M, ty de leder de största blocken i riksdagen. En samregering däremot mellan M och S bedömer jag som osannolik. Då raderar man ut blockpolitiken, och det enda oppositionspartiet blir SD, som i nästföljande val förmodligen kommer att växa ännu mer.

Kommer AfS in i riksdagen har vi plötsligt ett nationalistiskt block tillsammans med SD, och då har vi ånyo en ny politisk verklighet att tampas med. De skulle tillsammans ändå förmodligen inte ha mer än 30%. Samarbete krävs även här med flera andra partier.

Den konstellation som är mest trolig är en moderatledd regering, då SD förmodligen kommer att rösta emot en S-ledd regering. En röd regering kommer att få svårt att samla majoritet, om de inte samarbetar med SD, vilket förefaller osannolikt. Även C-har sagt att de aldrig kommer att stödja en regering som vilar på stöd från SD.

Den svenska riksdagen blir mer uppsplittrad, som exempelvis i Italien där det finns mängder med småpartier. Och regeringsbildandet och regerandet blir svårare. Det blir knepigt att stifta nya lagar, vilket kan gynna medborgarna, som i större utsträckning lämnas i fred och slipper regleringar, beskattningar etc.

Om/när vi hamnar i nästa lågkonjunktur – och den sammanfaller med en politisk röra, socialdemokratiskt internbråk, samt den olösta migrationskrisen – så kan det bli svårt. Ännu en utmaning för landet lagom, som kanske inte är så lagom längre, eller aldrig varit.

 

Artikeln har uppdaterats under dagen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.