Välfärdsstatens spontana uppkomst och eventuella fall

Välfärdsstatens spontana uppkomst och eventuella fall 1Det framställs ofta som naivt att tro alltför mycket på marknadskrafterna, att näringslivet och dess ledare skulle bry sig om annat än vinster och tillväxt, att de skulle ta ett socialt ansvar. Varför skulle de bry sig om samhälleliga eller kulturella frågor?

Därför finns staten som agerar allomfattande socialförsäkringsbolag och ger oss arbetslöshetsersättning, sjukersättning, föräldrapenning, vård, förskola, skola, utbildning, och omsorg när vi blir gamla. Trygghet från vaggan till graven.

Att civilsamhället skulle ta hand om allt detta anses orimligt. Trygghetssystemet bör tillhandahållas av demokratiskt tillsatta personer. Så att det blir rättvist och jämnt fördelat.

Det finns inte heller någon väg ut. Jag kan inte gå in till skattemyndigheten och snällt förklara att jag vill avsäga mig socialförsäkringssystemet, och därmed få lägre skatt, pengar som jag kan spendera på egna försäkringar. Nej, systemet är obligatoriskt. Den som inte finner sig i ordningen tvingas att delta.

Politikerna bryr sig inte om den enskilde, att hon känner sig som en slav som tvingas försörja andra. Den som vägrar får böter, och om de inte betalas väntar slutligen fängelsestraff. Staten använder sitt våldsmonopol mot medborgare som vänder sig mot deras trygghetssystem

Välfärdsstaten anses ska uppkommit spontant på flera olika platser i världen, den kan ses som ett utslag av en naturlig politisk ordning. Det är mot detta politiska system mänskligheten sakta vandrar. Efter mängder av demokratiska val under ca 100 års tid, så har välfärdsstaten uppstått. Hipp hipp hurra.

Eller så är det en bugg i det demokratiska systemet, där politiker som lovar att dela ut skattepengar alltid får fler röster, och ständigt mer makt. Väljarens girighet efter andras pengar är stor, kanske större än viljan att behålla sina egna pengar? Vissa ser det som ett nollsummespel, ibland betalar man lite, ibland får man tillbaka lite. Notera att politikerna ständigt hyvlar av slantarna, en mellanhand som alltid tjänar pengar oavsett vad som händer i samhället. Inom det privata näringslivet skulle ett dylikt beteende kallas för girighet.

Det är tillika ett politiskt system vi inte kan bli av med. Så länge majoriteten av befolkningen är girig, ängslig, rädd – så kommer staten att framstå som en räddare och välgörare. Därför är det av största vikt att alltid skrämma upp folket. Ty ett stolt, djärvt och rikt folk skulle aldrig hålla sig med slavdrivare, lögnhalsar och manipulatörer. De skulle vara sina egna herrar.