Vänsterns stora BONUSLOTTERI

Sprid!

De flesta socialister och vänstermänniskor vill organisera samhället så att löner och ersättningar harmonierar med varandra, dvs ingen tjänar för mycket och ingen tjänar för lite. Det så kallade lönegapet ska minimeras, vilket i praktiken innebär att attraktiva hantverk jämställs med oattraktiva.

På pappret är alltså läkarens prestationer likställda (eller närställda) med gruvarbetarens, och visst kan man på ett filosofiskt plan argumentera för att järnmalm är lika viktigt som blodtransfusioner.

Men verkligheten fungerar inte så; efterfrågan på blodtransfusioner och järnmalm bestäms av det aktuella behovet, vilket också avspeglas i priset, och slutligen i lönekuvertet. I ett samhälle bestående av extremt friska människor som tillverkar sina industriprodukter i fiberarmerade härdplaster är behovet för ovan nämnda tjänster alltså måttligt, för att ta ett exempel.

Trots dessa basala visdomar förespråkas på många håll i världen en samhällsmodell där lönerna dirigeras mot mitten. I Sverige har vi på artificiell väg med höga skatter, omfördelning och en politiserad avtalsmodell jämställt t ex lärarens lön med sopåkarens.

Det innebär i och för sig inte att folk jämställer de bägge yrkenas samhälleliga tyngd. Något annat sker. Vi ser att färre ungdomar väljer läraryrket, och många som går vidare har klenare studieresultat än vad som egentligen krävs. Läraryrket har av många akademiker valts som en nödutgång, om inte den ursprungliga karriären som biolog, historiker el dyl kunnat realiseras. Ett reservyrke.

Och så går åren, efter några decennier sitter vi med ett bristfälligt skolväsende och undrar vad som gick fel? Sen diskuterar vi fem eller tiogradiga betygssystem, eller inga betyg alls, och tror att småjusteringar ska få fart på verksamheten. Mitt exempel må vara verkligt eller påhittat, låt oss se det som en möjlig utgång i ett givet skede.

Någonstans på vägen upptäcker ofta vänsterns samhällskonstruktörer att t ex läkare och ingenjörer måste ha högre löner, annars försvinner de utomlands, eller så får yrkena dålig återväxt. Varför utbilda sig i fem år när lönen inte motsvarar insatsen? Dessa yrken är dessutom kritiska för det industriella välfärdssamhället, utan någon som skapar, lappar och lagar blir det en u-sväng tillbaka till fattigdom och nöd.

Detta innebär att löneharmoniseringen avtar, den praktiseras fortfarande, men inte inom alla yrkesgrupper. Systemet fungerar inte fullt ut. Det är av denna anledning som Sveriges rikaste medborgare i princip fått skattebefrielse, och tillåtits plöja ner pengarna i jordbruksfastigheter etc. Deras tillgångar och kunskaper anses alltför värdefulla, och det vore illa ifall de lämnade landet. Vänsterns rättviselogik kräver alltså en rad ad hoc-argument, men ytligt sett verkar man fortfarande för lika löner och solidaritet.

Likväl sitter vi i ett system där ett stort antal medborgare enligt reglerna om tillgång och efterfrågan har för höga eller för låga löner. Några medborgare subventionerar andra. Ett antal yrkesgrupper har fått en hygglig statlig bonus, för att välja ett populärt uttryck från dagspolitiken. Det kan t o m vara så att utan statens intervention hade deras yrkeskunskaper inte efterfrågats alls. I det fallet är hela deras lön en enda jättelik bonus.

Nonsens? Knappast. Det tydligaste exemplet är nedgången av jobb inom industri, jordbruk, skog och fiske kontra den enorma ökningen av arbetstillfällen i den offentliga sektorn. Se grafen här.

Enligt detta resonemang så är det inte den nya ekonomin, med data, it, telekom etc som ersätter gamla industrijobb som flyttat utomlands. Nej, det är den offentliga sektorn som välkomnar gamla bilmontörer, varvsarbetare och svarvare.

Antalet arbetstillfällen i den offentliga sektorn har ökat med ca 20% sedan 60-talet. Behövs verkligen denna enorma ökning för att säkra välfärden? Sverige var ju världsbäst på offentligt finansierad välfärd redan på den tiden. Eller är det bara ett sätt att ge arbetslösa jobb? I takt med att industrijobben försvinner, så växer den offentliga sektorn. En slump? Knappast.

Bonus! Från oss alla, till er alla!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, bonus, arbete, arbetslöshet, offentlig sektor, vänstern, socialism, socialdemokraterna