Vänsterns stora BONUSLOTTERI

De flesta socialister och vänstermänniskor vill organisera samhället så att löner och ersättningar harmonierar med varandra, dvs ingen tjänar för mycket och ingen tjänar för lite. Det så kallade lönegapet ska minimeras, vilket i praktiken innebär att attraktiva hantverk jämställs med oattraktiva.

På pappret är alltså läkarens prestationer likställda (eller närställda) med gruvarbetarens, och visst kan man på ett filosofiskt plan argumentera för att järnmalm är lika viktigt som blodtransfusioner.

Men verkligheten fungerar inte så; efterfrågan på blodtransfusioner och järnmalm bestäms av det aktuella behovet, vilket också avspeglas i priset, och slutligen i lönekuvertet. I ett samhälle bestående av extremt friska människor som tillverkar sina industriprodukter i fiberarmerade härdplaster är behovet för ovan nämnda tjänster alltså måttligt, för att ta ett exempel.

Trots dessa basala visdomar förespråkas på många håll i världen en samhällsmodell där lönerna dirigeras mot mitten. I Sverige har vi på artificiell väg med höga skatter, omfördelning och en politiserad avtalsmodell jämställt t ex lärarens lön med sopåkarens.

Det innebär i och för sig inte att folk jämställer de bägge yrkenas samhälleliga tyngd. Något annat sker. Vi ser att färre ungdomar väljer läraryrket, och många som går vidare har klenare studieresultat än vad som egentligen krävs. Läraryrket har av många akademiker valts som en nödutgång, om inte den ursprungliga karriären som biolog, historiker el dyl kunnat realiseras. Ett reservyrke.

Och så går åren, efter några decennier sitter vi med ett bristfälligt skolväsende och undrar vad som gick fel? Sen diskuterar vi fem eller tiogradiga betygssystem, eller inga betyg alls, och tror att småjusteringar ska få fart på verksamheten. Mitt exempel må vara verkligt eller påhittat, låt oss se det som en möjlig utgång i ett givet skede.

Någonstans på vägen upptäcker ofta vänsterns samhällskonstruktörer att t ex läkare och ingenjörer måste ha högre löner, annars försvinner de utomlands, eller så får yrkena dålig återväxt. Varför utbilda sig i fem år när lönen inte motsvarar insatsen? Dessa yrken är dessutom kritiska för det industriella välfärdssamhället, utan någon som skapar, lappar och lagar blir det en u-sväng tillbaka till fattigdom och nöd.

Detta innebär att löneharmoniseringen avtar, den praktiseras fortfarande, men inte inom alla yrkesgrupper. Systemet fungerar inte fullt ut. Det är av denna anledning som Sveriges rikaste medborgare i princip fått skattebefrielse, och tillåtits plöja ner pengarna i jordbruksfastigheter etc. Deras tillgångar och kunskaper anses alltför värdefulla, och det vore illa ifall de lämnade landet. Vänsterns rättviselogik kräver alltså en rad ad hoc-argument, men ytligt sett verkar man fortfarande för lika löner och solidaritet.

Likväl sitter vi i ett system där ett stort antal medborgare enligt reglerna om tillgång och efterfrågan har för höga eller för låga löner. Några medborgare subventionerar andra. Ett antal yrkesgrupper har fått en hygglig statlig bonus, för att välja ett populärt uttryck från dagspolitiken. Det kan t o m vara så att utan statens intervention hade deras yrkeskunskaper inte efterfrågats alls. I det fallet är hela deras lön en enda jättelik bonus.

Nonsens? Knappast. Det tydligaste exemplet är nedgången av jobb inom industri, jordbruk, skog och fiske kontra den enorma ökningen av arbetstillfällen i den offentliga sektorn. Se grafen här.

Enligt detta resonemang så är det inte den nya ekonomin, med data, it, telekom etc som ersätter gamla industrijobb som flyttat utomlands. Nej, det är den offentliga sektorn som välkomnar gamla bilmontörer, varvsarbetare och svarvare.

Antalet arbetstillfällen i den offentliga sektorn har ökat med ca 20% sedan 60-talet. Behövs verkligen denna enorma ökning för att säkra välfärden? Sverige var ju världsbäst på offentligt finansierad välfärd redan på den tiden. Eller är det bara ett sätt att ge arbetslösa jobb? I takt med att industrijobben försvinner, så växer den offentliga sektorn. En slump? Knappast.

Bonus! Från oss alla, till er alla!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, bonus, arbete, arbetslöshet, offentlig sektor, vänstern, socialism, socialdemokraterna

Dela gärna artikeln
Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

5 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Nils Dacke
11 years ago

Nu inbegrep du mycket i denna bloggpostning. Om vi tar löner först så är det egentligen ganska enkelt om vi vill ha en arbetsmarknad så ska låt också lönerna sättas av marknaden, men det har vi inte gjort då 20-30 års låglönesatsningar för borgen LO ha gjort de lågproduktiva instegsjobben för dyra i Sverige och därmed cementerat en hög ungdoms- och invandrararbetslöshet.

Robert
11 years ago

Nils Dacke, Ett annat exempel på att lönesättningen inte fungerar. När socialdemokraterna har makten så inbegriper detta även LO. Det är vad jag menar med ”politiserad avtalsmodell”. Detta stora fackförbund har ju länge haft ett osunt samarbete med statsmakten. De var pådrivande vad gäller löntagarfonderna. Och har även varit pådrivande i att minimera arbetskraftsinvandring i förmån för flyktingmottagning. LO har under många år varit närmast synonymt med statsmakten, tillsammans med sossarna. Jag förenklar i mitt inlägg, och pratar mest om ”staten”. Ett annat problem är ju vart en borgerligt sinnad plåtslagare eller svarvare ska vända sig? Fackförbund bör i den… Read more »

Nils Dacke
11 years ago

Facket ska hjälpa den enskilda svaga parten mot starka arbetsgivare men det gör dom inte längre. Med LAS hjälp så har man satt ett fint pennalism vapen i händerna på dom då det är facket som bestämmer vem som åker och vem som är kvar, inte formella lagar eller kompetens.

Så facket behövs idag mer än på länge men de har vaggat in sig själva i sin maktberusning.

Johan K
Johan K
11 years ago

Först och främst, jag är ganska oinsatt i den här stora typen av frågor men ett par saker slår mig genast: Att sysselsättningen inom t.ex. fiske- och jordbruk gått ner beror på två saker: Dels tekniska innovationer och dels brist på råvara (fisk). Alltså, det behövs inte så mycket folk inom dessa sektorer för att föda folket. Och vad det gäller fisken så är det ett ohämmat slakteri som fördärvat våra hav. Det kommer alltid finnas efterfrågan på protein (matfisk, foderfisk, etc) så hur du har tänkt lösa uttömningen av havet med nyliberala metoder förstår jag inte. När tillgången sjunkit… Read more »

Robert
11 years ago

Johan K, Det här artikeln handlar inte om fiske och jordbruk. Vad gäller 60-talets standard inom vård etc så var den hög, men givetvis lägre än om du jämför med idag, men det berättigar knappast en 20%-ig ökning. Det är enormt mycket. Tänk på att det övriga näringslivet också blivit mer tekniskt utvecklat. Du glömmer att socialdemokratiska regeringar aktivt anställt folk till det offentliga vid kristider. Vid varje kristillfälle har det offentliga svällt. Detta är givetvis hämmande för hela samhället, som tvingas bekosta det här experimentet. Det innebär högre skatter, trögrörligare ekonomi, samt en massa duktiga människor som sitter fast… Read more »