Vänsterpartiets skuggbudget – paradexempel på misslyckad politik.

Sprid!

Vänsterpartiet presenterade häromdagen sin skuggbudget, “Budget för rättvisa och arbete”. 150,000 personer ska anställas inom offentlig sektor, A-kassa och studiemedel ska höjas – och detta ska givetvis finansieras med höjd skatt. Lite magstarkt att höja skatten i Sverige, då vi redan har världens högsta skattetryck, men på något sätt måste ju statens givmildhet finansieras. En överraskning är att vänstern vill premiera småföretagarna genom att avskaffa sjuklöneansvaret, satsa på produktutveckling och exportstöd. Annars är det mesta sig likt.

Denna politiska inriktning har bidragit till att Sverige har ca 8% arbetslösa och att blott var tredje person lever helt utan bidrag. Vår situation är unik, blott de forna öststaterna uppvisar liknande tendenser. Tur för oss att Sverige i grund och botten är ett rikt land.

Många inom vänstern menar att massanställningar inom offentlig sektor är ett kostnadseffektivt sätt att avhjälpa arbetslösheten, pengarna byter blott post, A-kassa förvandlas till lön från landstinget – skattebetalarna står för kalaset i bägge fallen. Tyvärr kan man inte anlita vem som helst för att behandla patienter, vårda åldringar, sköta barn, undervisa i skolan etc. Det krävs utbildning, praktik och matchning. Dessutom är de flertalet offentliga inrättningar belägna i storstäderna, och där är arbetslösheten relativt låg. Glesbygden, där arbetslösheten är som störst, får bottenskrapet av de arbetsskapande åtgärderna. Den offentliga sektorn kommer att svälla, och vid nästa lågkonjunktur kommer man att tvingas anställa ännu fler inom vård, omsorg, skola etc. Kanske är det meningen att den privata sektorn ska försvinna?

Vänsterpartiet vill höja skatterna, vilket resulterar i att folk konsumerar mindre, och när färre varor och tjänster köps tvingas företagen dra åt svångremmen genom att avskeda medarbetare. Höjd skatt resulterar framförallt i att vår fritid utarmas. Barnbidrag, föräldrapenning, bostadsbidrag etc kompenserar bristen på sparat kapital, men staten kommer aldrig att ge bidrag till solresor, restaurangbesök, fritidshus, båt, bil etc. Det är dessa små, men oumbärliga nöjen som blir lidande vid höjd skatt – vår frihet. Framförallt är det låginkomsttagarnas fritid och frihet som begränsas. Men vem vet, det kanske kommer ett Mallorca-bidrag i nästa skuggbudget?

Förslaget om höjd A-kassa kommer förmodligen leda till att de arbetslösa slappnar av, och drar ner på antalet ansökningar. De förblir arbetslösa under en längre tid. Detta bidrar givetvis också till ökade kostnader för samhället.

Att höja studiebidraget är behjärtansvärt, men kanske inte helt nödvändigt i tider av massarbetslöhet och stort bidragsberoende. Kanske borde man se över hela lånesystemet istället, och fundera över varför så många fd studenter knappt klarar av att betala amorteringen på sina gigantiska studielån?

Vänsterpartiets skuggbudget är ett paradexempel på misslyckad vänsterpolitik från 70- och 80-talet. Varför ska vi köra karusellen ett varv till? Åtgärderna har aldrig fungerat i praktiken.

Genom att öka statens åtaganden och höja skatten minskar man individens frihet. Jag betalar idag ca 65% skatt; först dras egenavgifter (30%), sedan kommunalskatt (30%) samt moms (25%) på allt jag köper. Och eftersom vänstern tillsammans med socialdemokraterna alltid höjer och aldrig sänker skatterna skymtar en alternativ framtid där vi blott får behålla veckopengen. Alla vackra tal om solidaritet finansieras genom inskränkningar av vår frihet. Min planerade Mallorcaresa blir någon annans A-kassa, och denne går på A-kassa för att hennes firma gick i graven. Och firman gick i graven för att skatter och avgifter gjorde varorna alltför dyra. Nu köper alla varorna från Kina istället, en paradox då detta land fortfarande klänger sig fast vid kommunismen, vilket Lars Ohly inte längre gör.

Andra bloggar om: samhälle, politik, vänsterpartiet, budget, offentlig sektor, intressant