Vänsterpartiets skuggbudget – paradexempel på misslyckad politik.

Vänsterpartiet presenterade häromdagen sin skuggbudget, ”Budget för rättvisa och arbete”. 150,000 personer ska anställas inom offentlig sektor, A-kassa och studiemedel ska höjas – och detta ska givetvis finansieras med höjd skatt. Lite magstarkt att höja skatten i Sverige, då vi redan har världens högsta skattetryck, men på något sätt måste ju statens givmildhet finansieras. En överraskning är att vänstern vill premiera småföretagarna genom att avskaffa sjuklöneansvaret, satsa på produktutveckling och exportstöd. Annars är det mesta sig likt.

Denna politiska inriktning har bidragit till att Sverige har ca 8% arbetslösa och att blott var tredje person lever helt utan bidrag. Vår situation är unik, blott de forna öststaterna uppvisar liknande tendenser. Tur för oss att Sverige i grund och botten är ett rikt land.

Många inom vänstern menar att massanställningar inom offentlig sektor är ett kostnadseffektivt sätt att avhjälpa arbetslösheten, pengarna byter blott post, A-kassa förvandlas till lön från landstinget – skattebetalarna står för kalaset i bägge fallen. Tyvärr kan man inte anlita vem som helst för att behandla patienter, vårda åldringar, sköta barn, undervisa i skolan etc. Det krävs utbildning, praktik och matchning. Dessutom är de flertalet offentliga inrättningar belägna i storstäderna, och där är arbetslösheten relativt låg. Glesbygden, där arbetslösheten är som störst, får bottenskrapet av de arbetsskapande åtgärderna. Den offentliga sektorn kommer att svälla, och vid nästa lågkonjunktur kommer man att tvingas anställa ännu fler inom vård, omsorg, skola etc. Kanske är det meningen att den privata sektorn ska försvinna?

Vänsterpartiet vill höja skatterna, vilket resulterar i att folk konsumerar mindre, och när färre varor och tjänster köps tvingas företagen dra åt svångremmen genom att avskeda medarbetare. Höjd skatt resulterar framförallt i att vår fritid utarmas. Barnbidrag, föräldrapenning, bostadsbidrag etc kompenserar bristen på sparat kapital, men staten kommer aldrig att ge bidrag till solresor, restaurangbesök, fritidshus, båt, bil etc. Det är dessa små, men oumbärliga nöjen som blir lidande vid höjd skatt – vår frihet. Framförallt är det låginkomsttagarnas fritid och frihet som begränsas. Men vem vet, det kanske kommer ett Mallorca-bidrag i nästa skuggbudget?

Förslaget om höjd A-kassa kommer förmodligen leda till att de arbetslösa slappnar av, och drar ner på antalet ansökningar. De förblir arbetslösa under en längre tid. Detta bidrar givetvis också till ökade kostnader för samhället.

Att höja studiebidraget är behjärtansvärt, men kanske inte helt nödvändigt i tider av massarbetslöhet och stort bidragsberoende. Kanske borde man se över hela lånesystemet istället, och fundera över varför så många fd studenter knappt klarar av att betala amorteringen på sina gigantiska studielån?

Vänsterpartiets skuggbudget är ett paradexempel på misslyckad vänsterpolitik från 70- och 80-talet. Varför ska vi köra karusellen ett varv till? Åtgärderna har aldrig fungerat i praktiken.

Genom att öka statens åtaganden och höja skatten minskar man individens frihet. Jag betalar idag ca 65% skatt; först dras egenavgifter (30%), sedan kommunalskatt (30%) samt moms (25%) på allt jag köper. Och eftersom vänstern tillsammans med socialdemokraterna alltid höjer och aldrig sänker skatterna skymtar en alternativ framtid där vi blott får behålla veckopengen. Alla vackra tal om solidaritet finansieras genom inskränkningar av vår frihet. Min planerade Mallorcaresa blir någon annans A-kassa, och denne går på A-kassa för att hennes firma gick i graven. Och firman gick i graven för att skatter och avgifter gjorde varorna alltför dyra. Nu köper alla varorna från Kina istället, en paradox då detta land fortfarande klänger sig fast vid kommunismen, vilket Lars Ohly inte längre gör.

Andra bloggar om: , , , , , intressant

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. ”Vänsterpartiets skuggbudget är ett paradexempel på misslyckad vänsterpolitik från 70- och 80-talet.”

    Kommer du ihåg vilken nivå arbetslösheten låg på på den tiden? Jämfört med vad den har legat på sedan sossarna styrde in på sin nyliberala linje i mitten av 80-talet?

    Hur mycket sjönk arbetslösheten förra gången vi hade borgerlig regering? Tror du på allvar att den kommer sjunka den här gången?

    Eller äh förresten det spelar ingen roll, vi har ju VÄRLDENS HÖGSTA SKATTETRYCK.

  2. Du vet mycket väl att de borgerliga regeringarna styrde landet under kris. Oljekrisen under 70-talet, och den ekonomiska krisen under början av 90-talet. Oljekrisen kunde vi inte undvika, eftersom den drabbade hela världen, men 90 -talets ekonomiska kris var ett resulat av Ingvar Calrssons & Kjell Olof Feldts misslyckade ekonomiska politik och överhettning under 80-talet. Ledande socialdemokrater har beskrivit situationen.

    http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=504130

    Ja, vi har fortfarande världen högsta skattetryck, som inskränker vår ekonomiska frihet – vad är din poäng?

  3. Vänstern har varit emot sjuklöneansvaret sedan det infördes, klarar du av att se bortom dina fördomar kan du också se att vänstern har en aktiv _små_företagarpolitik, med fokus på växande teknik- och kunskapsintensiva företag och företag på landsbygden. Det är en gammal linje. Till skillnad från en del borgerliga partier som har en _företagar_politik.

    Bara en grej bland många, vänstern vill utöva Vinnovas mycket uppskattade stöd till teknikforskning i småföretag. Det vill nya regeringen slopa.

    Vänstern är också de enda som tagit frågan om riskkapital för småföretag i glesbygd genom statliga lånegarantier och regionala riskkapitalbolag.

    Vänsterns politik är både för företagande och välfärd.

  4. ”men 90 -talets ekonomiska kris var ett resulat av Ingvar Calrssons & Kjell Olof Feldts misslyckade ekonomiska politik och överhettning under 80-talet”

    Ja, jag vet vad som låg bakom 90-talets ekonomiska kris vilket jag också skrev i första inlägget. Den nyliberala politik som du förespråkar är precis vad sossarna införde under 80-talet, och som moderaterna spann vidare på. Den har gjort att ekonomin totalt sett har gått bättre och bättre men att arbetslösheten har stigit i samma takt. Dom pengar som har sparats in på färre anställda och lägre skatter har istället tagits ut som ren vinst av företagen. Om det är pengar du är ute efter så är det där du ska leta. En ledtråd är dom exponentiellt ökande VD-lönerna.

    Vänsterpartiet vill gå tillbaka till det som var innan, när arbetslösheten var låg. Det är för övrigt det enda konkreta förslaget jag har sett från något av partierna för att faktiskt skapa fler ”riktiga jobb”, dvs jobb som inte fås genom att någon annan avskedas (centerpartiet) eller att man sitter och väntar på bättre tider som aldrig kommer (sossarna och moderaterna).

  5. Till asd.
    Socialdemokraterna för inte nyliberal politik, och jag är inte heller nyliberal. Vg slå upp ordet i ett lexikon.

    ”Vänsterpartiet vill gå tillbaka till det som var innan, när arbetslösheten var låg.”

    Du menar rekordåren 1945-68? Det var snarare den enorma högkonjunkturen och inte politiken som skapade välståndet. Att vänsterns politik skulle återskapa detta är knappast troligt.

  6. Det här är sista inlägget jag nånsin skriver i den här frågan. Jag har malt tillräckligt om skatter (mest på ett par andra sajter). Det blir aldrig någon förändring.

    Jag kan bara tala för mig själv och är inte representativ för andra småföretagare.

    Men vad gäller mitt eget mikroföretag (jag drev enskild firma i Sverige i tio år) så ska jag tala klarspråk om vad jag INTE hade behövt:

    1) Jag behövde INTE ha statliga lån
    2) Jag behövde INTE ha andra lån heller
    3) Jag behövde INTE ha en massa stöd
    4) Min firma mådde definitivt INTE bra av att betala 65-70 procent i skatt för nöjet att stå helt utanför den s.k. ”trygghet” som alla andra tycktes ta för given.

    OK?

    Här är nu vad som skulle behövas:
    1) Jag BEHÖVER behålla minst 50 procent av de pengar som jag själv drar ihop. Jag hade behövt VETA med säkerhet att om man får in 10.000 kronor från en kund, så har jag 5.000 kronor garanterat.

    Hälften kvar. Är det tydligt nog?

    Eftersom Sverige medvetet och konsekvent vägrar fatta detta och i stället envisas med att se egenföretagare som någon slags skatteslavar alternativt allmänna medieslagpåsar så har jag flyttat till Storbritannien och tagit firman med mig.

    En bidragande orsak till flytten var ett ställningstagande. Sverige beskattar konsekvent vanligt folks låga arbetsinkomster till absolut max. Det är helt klart att syftet är att göra befolkningen hjälplös och beroende av statliga allmosor. Vilket också blivit följden.

    Samtidigt har man skattebefriat miljardärer och låtit arbetsfria kapitalinkomster (aktieklipp, fonder som ”går upp”, uppdrivning av fastighetspriser osv.) ligga på en rätt behaglig nivå på 30 procents platt skatt. Det räcker förresten med 20 procent för hus som ”ökat i värde”.

    Men arbeta ska man tydligen inte göra – då ryker 65 procent bums! Och om du jobbar övertid så riskerar du 20 eller till och med 25 procents statlig/värnskatt.

    Dessa skatteregler som har kraftig slagsida till fördel för stora kapitalägare och till nackdel för alla som vill arbeta mycket – har vänsterpartiet medverkat till under de 12 år som man varit stödparti till S-regeringen. Ibland kan man behöva arbeta mycket under en begränsad tid – t.ex. för att betala av ett gammalt lån, spara ihop till en bättre bil (miljöbil kanske?) eller kanske för att man har barn (det kostar en hel del det). Dessa möjligheter att själv påverka sin nettoinkomst genom extraarbete har Sverige strypt effektivt.

    Storbritannien har än så länge bra regler för småföretagande. Britterna stämplar inte heller egenföretagare som något katten släpat in.

    Man trivs bättre om man känner sig välkommen.

  7. ”Denna politiska inriktning har bidragit till att Sverige har ca 8% arbetslösa och att blott var tredje person lever helt utan bidrag. Vår situation är unik, blott de forna öststaterna uppvisar liknande tendenser. Tur för oss att Sverige i grund och botten är ett rikt land.”

    För det första känns det väldigt motsägelsefullt. Vidare ställer jag mig lite frågande till din statistik. Att ”blott var tredje person” lever utan bidrag kan ju bero på att bland annat barnbidraget räknas in i statistiken. Det är knappast så att 2/3 är sjukpensionärer vilket gör din beskrivning sjukt överdriven.

    Mvh
    Fredrik