Efter åtskilliga sanktioner mot Ryssland, miljarder i stöd till Ukraina och flera västländer som skickat merparten av sina vapenreserver till Kiev, fortsätter kriget. Och ukrainarna gör inga framsteg, utan det är ryssarna som sakta men säkert mal ner den ukrainska armén.
Varför lägger vi ner så mycket resurser och energi på detta krig? Ukraina är inte med i Nato eller i EU. De flesta västländer har inga speciella band till landet. Ändå vräker vi skattepengar över Ukraina.
De vanligaste förklaringarna handlar om att Putin måste stoppas, att han annars skulle fortsätta att erövra andra länder i Öst- eller Centraleuropa. Samtidigt som vi vet att ryssarna hade en förhållandevis liten armé i början av kriget, att attacken mot Kiev var alltför begränsad för att lyckas, och att ukrainarna under en kort tid hade övertaget.
Kriget har bidragit till att ryssarna mobiliserat, och nu byggt en enorm armé. Deras soldater är vältränade; nya stridsmedel som drönare och överljudsrobotar testas och justeras utifrån verkliga förhållanden.
Allt detta hände efter krigsutbrottet, som ett resultat av detta.
Hur skulle ryssarna gått vidare till Baltikum och Polen med den lilla armé de hade när kriget började? Det kom ju inte ens till Kiev? Är det så en stormakt förbereder sig för invasion av Europa?
Så, om vi backar bandet till 2014 då konflikten egentligen började. USA och Nato stöttade Maidankuppen och hjälpte en västvänlig president till makten. Ryssarna blev oroliga och erövrade Krim och dess militärbaser, samt stöttade utbrytarrepubliken i Donetskregionen. Västmakterna byggde upp en armé i Ukraina, gav dem utbildning och moderna vapen, samt konstruerade fortifikationer i öst. Ett segdraget inbördeskrig pågick runt Donetsk, där väst stöttade ukrainarna och ryssarna stöttade utbrytarna. 2022 anföll Ryssland oprovocerat, och där är vi nu.
Kanske är det så att Ukrainakonflikten symboliserar något större? Att slaget som utkämpas handlar om något annat än några utbrytarrepubliker i en tidigare bortglömd öststat? Vad handlar det egentligen om?
Den gamla västliga militärdoktrinen, ursprungligen utarbetad av Storbritannien handlar om att hålla kontinenten på mattan, att inte låta något land bli för mäktigt så att de skulle kunna få för sig att korsa kanalen. Detta i kombination med att det vidsträckta Ryssland blir en konkurrent till västvärldens handelsmonopol, ty landet knyter ihop väst med öst, Europa med Kina, och allt passerar över deras territorier, eller via länder de har vänskapliga förhållanden med.
Ryssarna kan aldrig bjudas in till Nato, även om Putin försökte några gånger tidigt i hans politiska karriär. Ryssarna skulle bli för mäktiga inom gemenskapen och utmana den rådande ordningen. Samtidigt ses Kina som den stora ekonomiska fienden till västvärlden, emedan Ryssarna är den sekundära fienden, och ett partnerskap mellan dessa länder gillas ej. Ryssarna är mäktiga dels på grund av sin unika geografi, de binder ihop öst med väst, samt att de har en stark militärmakt och enorm kärnvapenarsenal.
För att komma åt Kina så måste man först slå ut Ryssland. Och detta kan göras antingen via direkt krig, vilket är uteslutet på grund av det nukleära hotet, eller genom att försöka splittra upp landet i mindre mer lätthanterliga bitar. Och detta görs genom att väst stöttar västvänliga politiska kandidater eller organisationer i Ryssland eller dess grannskap.
På samma sätt som Ryssland förbinder Europa med Asien så kan Ukraina ses som Rysslands länk till Europa. Genom att koppla bort Ukraina från den östliga sfären, och tillsätta en västvänlig president, så knuffas den ryska intressesfären österut. Och Ryssland blir mer isolerat från Europa och väst.
Svarta havet är också en viktig del av den här geopolitiska konflikten, eftersom det binder ihop öst med väst, och nord med syd. Att Svarta havet riskerar att hamna under rysk överhöghet är inte bra för en västlig allians som suktar efter dominans. Jämför med Krimkriget (1853-56) och dess politiska implikationer.
Vi kan redan nu konstatera att västmakterna försvagats. Ryssland och Kina borde ha stoppas någon gång under 1990-talet, men vi tog dem förmodligen aldrig på allvar. Kina växte snabbt inom tillverkningsindustrin, men deras produkter var enkla och lågkvalitativa, tyckte vi då. Och Ryssland sålde gas och olja, varken mer eller mindre. Sedan dess har västvärlden utmanats av handelsalliansen BRICS, som ständigt hittar fler medlemmar, och numera har en större del av den globala ekonomiska kakan. Man kan inte längre sanktionera dem, som exemplet med Ryssland visat, de fortsätter blott att handla sinsemellan och de västliga handelsbojkotterna blir närmast verkningslösa. Som ytterligare en effekt av detta försvagas dollarns ekonomiska roll som världsvaluta.
En sak som jag funderat på en längre tid är Rysslands annektering av Krim 2014. De tog halvön utan att tveka när det blev politiskt skifte i Ukraina, och de misstänkte att väst påverkade den politiska utvecklingen i grannlandet. Och Putin visste att västmakterna skulle sanktionera och utesluta dem från den globala handelsgemenskapen. Var Krim värt allt detta? Flottbaserna i all ära, men de skulle kunna ha flyttats till Novorossiysk på det ryska fastlandet i öst. Och vad jag vet så fanns det sådana planer i omlopp. Men, nej, Putin valde att utmana väst genom att ockupera Krim. Det var i och för sig en lätt ockupation eftersom invånarna pratade ryska och var ryssvänliga, men ändå. Visste Putin redan 2014 att västvärlden höll på att tappa greppet? Att sanktionerna skulle vara tuffa, men att han skulle klara det? Eller kände han bara att måttet var rågat, att Krim av hävd och urgammal rätt var en del av Ryssland? Den som lyssnat på Putins tal, och gjort sig familjär med hans uttryckssätt vet att han är en försiktig och väldigt genomtänkt ledare. Han gör inget överilat, inget förhastat. Min spontana och okvalificerade gissning är att han bedömde att väst var försvagat, och att han hade en chans. Det skulle inte bli lätt, men det var genomförbart. Och kontrollen över det viktiga Svarta havet skulle behållas. Putins schackdrag väckte förstås ont blod i Washington, och det gick många år innan de lyckades formulera ett verkligt motdrag, om de ens har lyckats?
Alla märkliga misstag som västmakterna gjort under Ukrainakonflikten kan förklaras av försvagningen och paniken som sprider sig. Ryssarna kontrollerar handelsvägarna mellan Europa och Asien, de kontrollerar också Svarta havet. Deras militärmakt blir allt starkare, men även deras ekonomi. Det sistnämnda gäller även för Kina och många av de andra BRICS länderna. När ett imperium håller på att förlora sin makt då kommer panikartade och märkliga beslut att tas. Ukrainakriget hindrade inte ryssarna och kineserna, utan det påskyndade snarare utvecklingen. Sanktionerna stärkte dem. Konflikten förbättrade deras vapenindustri och stridskrafter. Det gav dem fler vänner och allierade.
Och sist men inte minst. Glöm inte att ryssar och ukrainare till syvende och sist är brödrafolk. Vart kommer de bittra ukrainarna att vända sig, när de inser att de blivit lurade att föra ett ytterst blodigt, ovinningsbart och meningslöst krig?
*
Bilden är genererad med Imagine V5.
