Varför finns moderaterna?

En bloggranne funderade häromdagen på varför sossarna finns, ty de verkar ha glömt bort hur man regerar och tappat mycket av sin relevans. Låt oss gå över till den andra sidan av den politiska spelplanen, och fundera ett ögonblick på vad det är för mening med moderaterna.

Moderaterna var en kraft för konservativa värderingar och liberal marknadsekonomi under de långa socialdemokratiska åren. Ständiga motståndaren till socialistiska femårsplaner och yviga sociala experiment.

Nu när moderaterna navigerat sig in i yttersta mitten (vilket är ganska långt till vänster på den internationella politiska kartan) så finns givetvis risken att de tappar sin position inom svensk politik.

Skattesänkningarna inom livets alla områden blev jobbskatteavdrag. Man skulle rensa i bidragsdjungeln, men det mesta glömdes bort. Många avregleringar och avbyråkratiseringar blev kvar i byrålådan. Värnandet av individens frihet blev istället massövervakning, vantolkningar av den europeiska arresteringsordern, och västvärldens längsta häktningstider, samt ett rättsväsende snart värdigt en bananrepublik.

En borgerligt sinnad person har inte mycket att hämta hos moderaterna. Hon kan lika gärna rösta på folkpartiet eller något annat borgerligt parti. Somliga går till sd, framförallt de som är trötta på svensk flyktingpolitik.

Moderaterna manade ju till försiktighet inom flyktingfrågan, precis som de förespråkade försiktighet inför alla politiska nymodigheter. Det är väl därför de heter moderaterna. Men sd är inget skattesänkarparti som moderaterna en gång var, och knappast ett frihetsparti, så det är inte ett klockrent val för gammelmoderater.

Det som moderaterna (och även sossarna) har kvar är att de är maktpartier. De kan fortfarande locka så många väljare att de utgör ett mäktigt inslag inom politiken, oavsett bristen på ideer.

Egentligen borde väljarna lämna den här typen av partier, eftersom de inte längre har något att komma med, förutom att de är sugna på att styra och ställa med våra liv. Det är då man röstar fram nya och fräscha ansikten. Men det  är svårt i Sverige, 4%-spärren till riksdagen omöjliggör snabba förändringar.

Det behövs verkligen ett nytt borgerligt parti som kan värna individens rätt i den överstatliga snårskog som EU håller på att utvecklas till. Vi måste också värna medborgarnas ekonomi, så att pengarna inte sugs upp av skatteverkets svarta hål och går till jordbrukssubventioner, presstöd, bjudluncher eller andra irrelevanta politiska projekt.

Lagar och regler ska vara tydliga, brott utan offer är inget brott, och staten ska inte kunna hålla kvar oskyldiga eller skicka iväg dem till främmande makt på lösa boliner.

Sverige bör tillika formulera om sin migrationspolitik; släppa in färre flyktingar, som de övriga grannländerna, och istället satsa på arbetskraftsinvandring med ett green-card-system. Då får vi både integration, tillväxt och ett verkligt mångkulturellt samhälle. Det här är allmänborgerlig politik i ett nötskal. En politik som ingen förespråkar i Sverige just nu, men som jag tror många skulle uppskatta.

Dela gärna artikeln
Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments