Varför föreslog inte sossarna detta?

Moderaterna funderar på ett förslag om delat barnbidrag, vilket låter logiskt och rättvist – om vi nu vill ha barnbidrag vill säga. Personligen tror jag på mindre bidrag och lägre skatter. Den fördelningspolitiska poängen – med att låta pengarna ta en tur in på skatteverket innan de kommer tillbaka – är sedan länge passé. Den viktigaste fördelningspolitiken är fri utbildning, här kan vi skapa oss en bättre framtid och bryta fattigdom och utanförskap.

Bidrag är för mig en tillfällig ersättning, en försäkring, som delas ut när något oförutsett inträffar, t ex arbetslöshet, sjukdom etc. Att aktivt fördela pengar mellan olika samhällsgrupper kan bäst liknas vid konstgjord andning, som kanske t o m leder till att somliga nöjer sig med sin situation – och inte vidareutbildar sig, klättrar på karriärstegen etc. Att vi som har barn får några tusenlappar från staten varje månad är tillika märkligt. De flesta får barn förr eller senare, och de som ej lyckas eller vill får under hela livet en större skattebörda. Rättvist så det förslår.

Hursomhelst, moderaterna förespråkar delat barnbidrag. Och min fru sammanfattade nyheten på ett klarsynt vis: Varför har inte sossarna föreslagit detta? Det här är ju rättvist och jämlikt på alla sätt och vis.

Tja, varför?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Att diskutera en uppdelning av barnbidraget är egentligen ganska ointressant. Det vi egentligen behöver diskutera i den politiska debatten är hur barnfamiljer, och i synnerhet ensamstående mammor, ska kunna överleva rent ekonomiskt på den egna lönen. Principen om bidrag borde vara att det ska vara ”exklusivt” för den grupp av människor som annars står utan försörjningsmöjligheter.

  2. Barack Gater,
    ”Ensamstående mammor” blir alltmer sällsynt, eftersom vi numera har delad vårdnad om barnen vid skilsmässa. Vi kan lika gärna tala om ”ensamstående pappor” varannan vecka, men det låter inte lika slagkraftigt 😉

    Håller med dig om att barnbidragen endast borde gå till de som behöver.

  3. ja det är helt korrekt enligt min o normalt tänkande, bidrag utgår bara vid behövliga behov, om det behövs:), d.v.s. i klartext, några som helst allmänna bidrag bör inte finnas, men om det nu nödvändigtvis inte utifrån populistisk väg går att avskaffa det, så får man iaf leva upp till rättsstatsstandard kring lika behandling, individer emellan, även då, givetvis kön

    din slutknorr är givetvis, där den skall:)

  4. Vill bara tala om syftet med barnbidrag för alla barn: Det är en rättighet för varje barn och en generell reform. En sådan är till för att alla som betalar skatt också ska känna att de får ut något av den, i detta fall bidrag till sitt barn. Viljan att alls betala skatt sjunker ju tyvärr, om man inte får ut något av samhället i gengäld.

  5. Morsan,
    Jag har själv två barn, och skulle hellre uppskatta att jag fick BEHÅLLA pengarna istället för att först betala in dem och sedan få TILLBAKA dem. Skatt tycker jag ska gå till vård, skola, rättsäkerhet etc.

  6. Men vitsen i ett välfärdssamhälle är ju att en del betalar in mer än de får ut , alltså mer om du tjänar mer, så att de med mindre resurser kan få del av välfärden fast de kanske inte kan betala för den. SOLIDARITET kallas det.

  7. Ja, visst ska solidaritet komma från hjärtat, men det är nog bäst att vi visar det genom skattsedeln också, annars är det nog osäkert hur mycket pengar som verkligen kommer in till samhället dvs medborgarna.

  8. Morsa,
    Problemet kvarstår. Vad ska vi fördela i ett land där de flesta tjänar lika mycket? Den största delen av solidaritetspengarna slussas runt i medelklassen. Jag ger, du får – du ger, jag får. Med risken att de som verkligen behöver lämnas därhän.

    Och ju större medelklassen blir, desto meningslösare blir flytten av pengar mellan oss.

    Jag hävdar fortfarande att den enda vettiga ”fördelningspolitiken” är utbildning. Det är bara genom utbildning (och givetvis arbete) man kan skaffa sig en bättre tillvaro. Allt annat är och förblir konstgjord andning.

  9. Lever vi i samma land? Jag tycker inte alls att de flesta tjänar lika mycket.

    Om regeringen låter bli att dra in på a-kassan, sjukpenningen mm så kommer ju skattepengarna dem tillgodo som behöver mest. Att sen barnbbidraget, som sagt, är en rättighet som går till alla barn må väl vara hänt. Så ar det förresten med annat också,eller hur? Skolpengen, skolmaten, sjukvård etc, allt går ju till alla fastän säkert många skulle ha råd att betala en del ur egen ficka. Men skulle vi vilja ha det så?
    Då tar vi ju steget från den generella välfärden. Då får vi sänkta skatter men betala ur egen ficka desto mer. De som verkligen behöver stöd på ett eller annat sätt får kanske förlita sig till välgörenhet.
    Nu kanske jag debatten hamnar lite fel med tanke på ursprungsfrågan: delat barnbidrag
    Svaret för mig är enkelt: Barnbidraget följer barnet. Den förälder som har barnet mest ska kvittera ut det. I övrigt får man väl komma överens

  10. Glömde säga att jag helt håller med om att utbildning och arbete är bland det viktigaste men det funkar ändå inte för alla att kunna utbilda sig och att få arbete