Varför lockar extremismen?

Det finns en vilja hos unga människor att förändra världen, jag gissar att det närmast är en genetisk egenskap att vilja störta stammens gamla ledare och själv ta över. Den här kampen, som både inbegriper styrka och list, har förmodligen säkrat vår arts överlevnad under tusentals år. Dessa konflikter finns även i djurvärlden där unga hannar ibland utmanar den äldre alfahannen. Resultatet av det här beteendet är att ledaren alltid är den listigaste och starkaste i flocken.

Under historiens gång har människans aggressiva sida slipats ner av kultur, bildning, rättssamhälle och välstånd. Men aggressioner kan blossa upp igen i tider av nöd, konflikt eller vid personliga kriser. Då kan vi snabbt förvandlas till de djur vi innerst inne är.

Eftersom vi också är sociala individer så finns det inom en folkgrupp mycket mer än bara utmaningar och konflikter. För att stammen ska fungera bra så uppstår ett starkt socialt kitt av respekt och lydnad. Ända fram tills den gamle ledaren utmanas så kan han nästan dyrkas av somliga unga individer. Man ser upp till honom, man vördar honom, och ger honom privilegier. Och det är oftast en han, även om det funnits enstaka matriarkala samhällen på jorden.

Inom vissa religiösa sekter så använder sektledaren det här nedärvda beteendet.

Medlemmarna hålls i hårda tyglar men lovas guld och gröna skogar i livet efter detta. Omvärlden beskrivs som ond och pervers. Man håller ihop mot ondskan, man skyddar sina nära och kära. Man utvecklar en egen jargong, egna sånger, en egen kultur.

Verkligheten är ofta grovt förenklad, och den ofta inbillade ondskan kan vara ett folk, en ideologi, eller en religion eller en person. Om man eliminerar det onda så blir allt bra

Medlemmarna ber eller mediterar ofta, vilket handlar om att upprepa och repetera oändliga ramsor fram och tillbaka. Det är en effektiv hjärntvätt, som också ser till att de inte tänker på annat.

Ofta får medlemmarna små portioner mat. Livsmedlen kontrolleras, man äter bara vissa saker och måltiden kan ibland vara en ritual i sig själv. Asketismen och hungern bryter ner viljekraften och jagkänslan.

Allt regleras av oändliga små ritualer, medlemmarna behöver aldrig tänka själva; det är ett enkelt liv för den som vill ge sig hän, för den som saknar mening i sitt liv, för den som tappat fotfästet i tillvaron. Man ges en mening, man ges ett uppsåt.

Och sist men inte minst, man blir del av en gemenskap, man får vänner. Människan är beredd att göra nästan vad som helst för att bli erkänd, upplyft och delaktig. Det här innebär att man ibland tvingas lämna sin gamla gemenskap, sina gamla vänner och släktingar, för att helt gå upp i det nya.

Religiösa sekter kan använda de här metoderna helt eller delvis, men även politiska partier, företag eller andra ideologiska rörelser.

Det hela är en brutal förnedring av vårt fantastiska intellekt.

När allt är över så vaknar medlemmarna med blod på sina händer, de förstår nästan inte vad som hänt, ofta säger de att de bara lydde order, de gjorde som alla andra, de hade inget val. Och vi kan lägga ett nytt kapitel av barbari till mänsklighetens historia.

Dela gärna artikeln
Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments