Varför sänka bidragen?

I valets slutskede verkar det som om debatten äntligen landat i väsentligheterna, arbetslösheten och bidragsystemet. Givetvis är det ett misslyckande att jobben inte blir fler under en högkonjunktur. Givetvis är det djupt tragiskt att ca en miljon svenskar är beroende av bidrag för sin försörjning. Givetvis är det en stort misslyckande att en fjärdel av statskassan går till a-kassa, arbetsmarknadsåtgärder, sjukersättningar etc.

Men är det rätt att sänka bidragen för alla dessa utsatta människor? Detta är en synnerligen svår och viktig fråga, och för många kanske den avgörande frågan när de går till valurnorna.

Många inom vänstern upprörs över bidragssänkningar, trots att alliansens förslag knappast handlar om att rycka upp bidragssystemet med rötterna, utan framförallt sänka ersättningen för långtidsarbetslösa. Sänkta ersättningar motiverar nämligen människor att söka arbete snabbare. Många inom vänstern håller inte med om detta påstående, trots att det närmast är att likna vid en naturlag.

Ponera att vi har 0 kr/mån i a-kassa, då gör vi allt för att hitta ett nytt jobb. Har vi däremot 30,000 kr/mån i a-kassa, ja, då kan vi ägna oss åt våra fritidsintressen. Någonstans mellan dessa extrema ersättningsnivåer går en skiljelinje, där viljan att söka jobb sakta men säkert avtar. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv gäller det att justera a-kassan så att den inte förvandlas till en acceptabel och permanent försörjning. Bidrag är en tillfällig lösning, som inte ska ersätta arbete, utan se till att vi klarar våra utgifter under en kortare period.

Den socialdemokratiska klasskampsretoriken klumpar ihop bidragsberoende människor i en grupp, och använder dem som slagträ i den politiska debatten. De kallas för ”de utsatta”, och de ska värnas, stödjas och omhuldas – inte genom att erbjudas jobb – utan genom ännu mer bidrag. I realiteten är gruppen inte är homogen; att leva på bidrag innebär inte att man tillhör en speciell klass. Alla har olika öden och möjligheter.

Till syvende och sist handlar det uppsvullna bidragssystemet om att kidnappa vår ekonomiska frihet. Jämför med ett samhälle som har låga skatter, det blir lättare för medborgarna att spara pengar på banken, vilket innebär att de har en buffert vid svåra tider. I ett dylikt samhälle behövs bidrag enbart till de allra mest utsatta medborgarna. Statens utgifter hålls på en låg nivå, och medborgarna får ha plånboken i fred. Lågt skattetryck innebär dessutom högre konsumtion, gynnsammare investeringsklimat för näringslivet, det blir lättare att anställa, starta och expandera verksamheten.

Det jag beskriver är ingen nyliberal dröm. Nej, så här såg det ut i socialdemokratins Sverige ända fram till början av 70-talet. Därefter lyckades vi aldrig ta oss ur de ekonomiska kriserna; det höga skattetrycket och massarbetslösheten cementerades. Socialdemokraternas största svek bestod i att de inkluderade medelklassen i bidragskarusellen, bidrag var inte längre en sista utväg, det blev en rättighet.

Att försörja en miljon människor med bidrag är varken socialdemokratisk, liberal eller konservativ politik. Om socialdemokraterna vinner valet kommer de förr eller senare att tvingas sanera sin egen bidragshärva; de är förmodligen inte så infantila att de kör Sveriges ekonomi i botten. Och de kommer att sänka bidragen, precis som borgarna förespråkar, men det är naturligtvis inget socialdemokraterna pratar om under valrörelsen. Vi kan kalla det hyckleri, dold agenda, valstrategi eller väljarförakt. Ärlighet lönar sig inte under en valrörelse.

Bortom de politiska visionerna finns realpolitiken, och den är iskall och ofrånkomlig. Det tydligaste exemplet på hyckleriet är att de allra rikaste i Sverige är befriade från förmögenhetsskatt. Beslutet är knappast är förankrat i den socialdemokratiska arbetarrörelsen, men det måste till för att företagen, pengarna och jobben inte ska lämna landet. Ett tydligt exempel på att skattesänkningar faktiskt bidrar till fler jobb. Och ett ännu tydligare exempel på våra folkvalda gått vilse i maktens korridorer.

Andra bloggar om: politik, samhälle, bidrag, arbetslöshet, val2006, intressant

Dela gärna artikeln
Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

4 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Jack Johnsson
Jack Johnsson
14 years ago

A-kassan är en försäkring. Det ska vara en övergångsförsäkring. Alltså något som är tillfälligt ekonomisk hjälp mellan två jobb och ingen permanent försörjning som det är nu. Alliansen har lagt upp det så att för de allra flesta händer ingenting med a-kassan de första 200 dagarna men sedan går den succesivt ner. Skillnaden mellan den trötta sossepolitiken och alliansens politik är att alliansen ger förutsättningar och möjligheter att skapa nya jobb vilket gör att det kommer bli en bedrift att vara arbetslös längre än 200 dagar. Något man inte heller får glömma är att sosseregeringen har misslyckats inom alla väsentliga… Read more »

ChristinaW
ChristinaW
14 years ago

En liten rättelse bara….akassan är inget bidrag – akassan är en försäkring som jag betalar för precis som min hemförsäkring eller bilförsäkring. Ingen pratar om att jag får bidrag till en ny bil om den blir stulen. Sen är det inte så enkelt som att jag är mer benägen att få ett arbete för att jag har 0 kronor att leva på. För om jag har 0 kronor att leva på är mitt största bekymmer att överleva – inte att söka jobb.

Robert
14 years ago

Till Christina W,
Den försäkringsavgift vi betalar täcker ej hela kostnaden för A-kassan. Om du studerar statsbudgeten så kommer du att förstå hur det hela ligger till. Staten skjuter till åtskilliga miljarder.

Jo, det är så enkelt – lägre ersättningar får snabbare ut folk på arbetsmarknaden. Det har gjorts många studier i detta ämne. Se t ex: http://danne-nordling.blogspot.com/2006/09/tre-nationalekonomer-anser-att-snkt.html ”Att överleva” är väl att skaffa sig ett jobb, om du inte vill råna banker eller leva på blåbär och svamp?

Jag sitter inte och hittar på.

Rasmus Kaj
14 years ago

Att överleva som ChristinaW säger innebär troligen att skaffa pengar till mat och hyra. På skalan mellan ”vanligt jobb” och ”bankrån” finns svartjobb och tiggeri, som nog skulle vara ganska vanligt om bidragen var noll. Å andra sidan är svartjobb och tiggeri ganska vanligt även med nuvarande bidragsmodell, eftersom ett vitt jobb leder till att bidragen dras in. Med svart jobb blir det mer lön för jobbet och bidragen kvar.

Mindre bidrag kan finansiera mindre skillnad mellan svartjobb och vitt jobb. Låter som en win-win situation tycker jag. Och så vann ju aliansen valet också.