Varför stinker den svenska vården?

Sprid!

Jag följde min fru till akuten på Karolinska sjukhuset i Solna häromdagen. Ärendet var inte extremt akut, men via telefonkontakt med akuten blev vi ombedda att besöka dem. Vi fick till och med en ungefärlig tidsangivelse.

Jag släpper av henne vid akuten, och fortsätter med bilen till parkeringsgaraget. Där står ca 10 bilar i kö till porten. Det tar lång tid att komma fram, och ännu längre tid att hitta en plats. Tillslut backar jag in i ett minimalt parkeringsutrymme, med ca 15 cm utrymme på bägge sidorna.

Nu kan jag äntligen återvända till akuten, där jag hittar min fru, som hänvisats till en särskild avdelning. Jag passerar britsar med skadade människor, alla verkar vänta på något, stämningen är lugn men intensiv.

Klockan är ca 10:30, och det går en timme. Vi får reda på att vi kan gå och äta lunch. Läkaren tar emot efteråt. Sagt och gjort, vi beger oss till Astrid Lindgrens barnsjukhus, där det finns en restaurang som är lite trevligare än den vid huvudingången.

Kön är ca 40 meter lång. Här står både sjukvårdspersonal, patienter, anhöriga och väntar på den enkla husmanskosten som portioneras ut över en disk. Vi köar, väntar, äter, fikar, och beger oss tillbaka till akuten. Samma människor sitter i väntrummet. Det har inte hänt så mycket.

Ca kl 14:00 kan vi äntligen komma in till läkaren, och efter en halvtimme har min fru ett recept i handen. Akutbesöket, som egentligen inte var så akut, tog med andra ord 4 timmar i anspråk inklusive parkeringsbestyr.

Glömde jag säga att min fru är nyförlöst, och att vi hade en nyfödd bebis med oss?

I-landsproblem menar många. Vi ska vara förbannat glada över att det överhuvudtaget finns läkare och sjukhus! Själv undrar jag varför inte vården är bättre organiserad i vårt välombonade högskattesamhälle?

Hade något annat företag erbjudit dylik service så hade det med all säkerhet gått i konkurs tämligen omgående. När det handlar om staten och vården är vi beredda att svälja det mesta, trots att notan är ovanligt välsaltad. Vi betalar ju ca 50% i total skatt, inräknat sociala avgifter, moms etc. Hälften av vår lön försvinner in i det grusiga maskineriet, som inte ens kan koordinera ett normalt läkarbesök inklusive dess kringbestyr.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, vård, vården, sjukvård, omsorg