Vem ska hållas ansvarig för den kommande krisen?

Detta säger riksrevisionen om den förda migrationspolitiken:

Konsekvensanalyserna inför regeringens migrationspolitiska propositioner har haft brister, visar granskningen från Riksrevisionen. Bland annat har det saknats ekonomiska analyser, trovärdiga skattningar av antalet asylsökande samt beskrivningar av hur förslagen påverkar människor, myndigheter, kommuner och landsting.

Det är milt uttryckt en särdeles hög nivå av inkompetens. Idag ser vi att vården är kraftigt överbelastad, likaså rättsväsendet, bostadsmarknaden och skolan, samt att de sociala problemen breder ut sig. Dessutom har vi kommuner som går back med miljoner kr, och närmar sig konkurs.

Det går inte att skylla på omständigheterna eller naivitet. Det fanns utarbetad statistik till hands, hela scenariot kunde förutses. Och det fanns folk som varnade för konsekvenserna.

Migrationspolitiken har bidragit till en kris inom demografi och infrastruktur. Under 2000 – 2018 ökade befolkningen från 8, 9 till 10, 2 milj. Det är en ökning med över 1, 3 milj (ca +14%) till följd av framförallt invandring.

Uppskattningsvis är den svenska infrastrukturen byggd för ca 8,5 milj invånare. Och regeringen och riksdagen förberedde inte landet för massinvandringen. De startade inte ett nytt miljonprogram för bostäder. De rustade inte upp vården, omsorgen, skolorna och rättsväsendet inför denna enorma befolkningsökning. Istället ser vi i många fall minskade satsningar och besparingar inom viktiga samhälleliga funktioner.

Eftersom stora delar av infrastrukturen är förstatligad och/eller finansieras av skattepengar, så blir våra folkvalda ytterst ansvariga. Hade sjukhusen, skolorna och bostadsmarknaden varit helprivata, ja, då hade ansvaret inte vilat lika tungt på politikerna. Men nu när de har alla fingrarna i syltburken, då blir ansvaret deras inom de flesta områden. Det krävs ingen raketforskning för att inse att miljoner nya invånare i ett litet land kräver kraftigt utbyggd infrastruktur.

Sverige är en nation med få invånare, och även om ytan är stor så är infrastrukturen väldigt begränsad. Det är dyrt och byråkratiskt komplicerat att bygga. Bostads- och hyresmarknaden är hårt reglerad. Det tar tid att anställa och utbilda nya lärare, poliser, jurister och läkare. Det tar åratal att planera och bygga moderna funktionella sjukhus. Och det kostar miljarder av skattebetalarnas pengar. Och eftersom invandringen fortsätter med ca 100,000 om året, så blir det ännu svårare att hinna ikapp.

Medborgarna väljer vart fjärde år representanter som ska leda och förbereda landet inför diverse utmaningar. Vi ger dem makt att styra landet, och detta kräver givetvis kunskap och erfarenhet, samt ett stort mått av ansvar.

När vanliga medborgare gör fel, när deras handlingar får oönskade konsekvenser för samhället – då blir de straffade. Man kan få en prick i registret, böter och i värsta fall fängelsestraff. Men vem ska ta konsekvenserna av migrationsmissen? Vem ska ställa politikerna till svars?

Stöd det fria ordet!
Alla pengar går oavkortat till att utveckla tidskriften. Klicka här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. “Men nu när de har alla fingrarna i syltburken, då blir ansvaret deras inom de flesta områden.”… Såsom just nybliven tonåring… strax efter krigsslutet på 1940-talet… så började de flesta undra i byn där jag växte upp… “… Vad menar dom med detta… är de helt från vettet… skall dom börja elda med olja i stan??… och varför släpper de ut vår skit rätt ut i ån där vi fiskar … så att den flyter rätt i havet… där vi badar… och dom bara skrattade åt de dumma bönderna och diversearbetarna… som ju bara hade sjuårig folkskola…!!! “

  2. Sjuklövern, alla dessas väljare, många sverigedemokrater och många SD-väljare.
    Därtill envar journalist, tyckare och kulturelitist som systematiskt brunstämplat alla som ifrågasatt migrationspolitiken, eller ens dristat sig att undra om det fanns en plan.

    Och så vi andra, som uppenbarligen inte ropat tillräckligt högt …