Vilka ska man rösta på?

Som marknadsliberal och frihetlig så finns det tyvärr inte så många partier att välja på till valet 2018. Även de borgerliga partierna omfamnar högskattesamhället. Man pratar inte längre om skattesänkningar, utan om jobbskatteavdrag, som om våra pengar egentligen är deras, men att vi kan få tillbaka lite om vi är snälla. Och friskolorna är inte friare än att de betalas av staten, även om de drivs i privat regi. Helprivata alternativ lyser med sin frånvaro, både inom vård, omsorg och utbildning.

De borgerliga har lämnat socialdemokraternas verk intakt, med en förstatligad och genomreglerad bostadsmarknad, vård och utbildningsväsende. Köerna ringlar sig långa, och folk klagar på kvaliteten. Men det är inte en bugg i systemet, utan ett kännetecken för socialism.

Sverigedemokraterna har det pratats mycket om, och förutom det uppenbara, så är även detta ett parti som omfamnar den stora starka staten, höga skatter och regleringar.

Kvar finns ett litet uppstickarparti, som ensamma kämpar för självklara saker om yttrandefrihet, rätt till liv och egendom, att staten inte ska lägga sig i våra liv, och att skatterna ska vara låga. Självklarheter kan tyckas. Det visar hur extremt långt till vänster hela den svenska politiska kartan har förflyttats.

Nå, är en röst på Klassiskt liberala partiet en bortkastad röst? De är ju försvinnande små?

Var en röst på Reinfeldt inte bortkastad, när han en månad in i sin första mandatperiod höjde skatten på tobak? När man insåg att skattesänkningarna och avregleringarna aldrig skulle bli av? När de borgerliga gjorde upp med vänstern under den senaste mandatperioden, den s.k decemberöverenskommelsen, som gick ut på att låta motståndarsidan regera i fred under fyra långa år – trots att de var i minoritet?

Kanske är det meningslöst att rösta överhuvudtaget? Vad är väl min röst värd? Och om min röst nu är värd något, så bidrar jag i slutänden till att upprätthålla ett system som jag ogillar. En icke-röst blir i det fallet en protest, ett slag i ansiktet på makten. Om nu makthavarna skulle bry sig?

Efter alla ord, så återstår blott handling. Många bäckar små, blir till en flod. Slutligen.