Vinster i vården?

Det finns en utbredd tanke om att vården närmast ska vara ideell, utan vinst, och utförd av godhjärtade fina människor.

Detta rimmar illa med hur verkligheten ser ut. Läkare och specialister inom vård och omsorg har höga löner. Läkare är i många länder ett högstatus-yrke, och de utgör en privilegierad yrkesgrupp som tjänar högt över snittet.

Sjukhusens moderna maskinpark kostar också mycket pengar, dels i inköp och dels i service, reparationer etc. Därtill tillkommer mediciner och övrig behandlingsutrustning.

Därför blir kostnaderna för att bedriva vård förhållandevis höga. Och någon måste betala löner, utrustning, mediciner etc.

I Sverige finns det en överenskommelse att medborgarna betalar för vården via skatten. Därtill har alla rätt till en generell sjukvårdsförsäkring, och alla har rätt till likartad vård. Det förekommer givetvis regionala variationer,  och eftersom alla ska samsas om samma vård så uppstår det ibland köer och platsbrist.

Det svenska systemet är inte allenarådande. Sjukvårdssystemen är ingalunda skattefinansierade i alla länder. I exempelvis USA är vården delvis privat, och finansierad av vårdförsäkringar. Och det är från USA mycket av vår moderna medicinska forskning och sjukvårdsutrustning härstammar. Det mesta faktiskt, om vi ska vara ärliga.

Andra länder med erkänt god sjukvård är Japan, Sydkorea, Schweiz och Israel, vilka alla har privata inslag i sina sjukvårdssystem.

Sverige plockar alltså frukterna av den privata vårdens framgångar, men stoltserar själv med en helt skattefinansierad vård.

Jag gillar egentligen inte heller att lägga ut skattefinansierade verksamheter på entreprenad, jag skulle hellre vilja se en helt privat vård i så fall. Detta i kombination med skattesänkningar, så att de som vill har möjlighet att teckna en privat sjukvårdsförsäkring, vilket också skulle avlasta den statliga vården.

I slutänden ser jag hellre att all vård drevs privat, och staten enbart ägnade sig åt försäkringsbiten. Staten blir en slags last line of defense, som ser till att svaga grupper, utslagna etc får en god vård. Alla vi andra kan sköta oss själva.

Härigenom skulle statens inflytande minska. När människor kan välja vilka försäkringar och vilken vård de vill ha minskar statsmakten i betydelse. Och kanske är det egentligen här skon klämmer. Det ligger ju i statens intresse att synas och verka så mycket som möjligt, gärna inom livets alla områden. Kanske handlar det mer om makt än om vård?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.